Valet å kvalet
Jag hade ju tänkt, eller tänker kanske, träna efter jag lämnat barnen.
Nu har jag lämnat barnen, men vet inte om jag har orken att träna. Jag har dragit en femåring och en sexåring på en och samma bob till skolan. På sandade cykelbanor. På tio minuter. Jag trodde aldrig att jag skulle hinna. Lämnade Lowe först och prick kl 8 var Alvin på dagis. Vi gick (eller snarare sprang) hemifrån kvart i åtta. Så det känns som om jag redan har gjort mitt pass, lixom. Men det känns sådär att inte göra det jag har planerat att göra. Latmask!
Det kändes himla skönt att ta en promenad, för jag gick ju faktiskt i normal takt hem. Mysig snö....solen är på väg upp......men när jag kom hem så var snön mindre mysig
Har man katt så har man. Han har säkert tagit en stackars lilla fågeln under grannarnas träd där de matar all världens fåglar. Som att duka fram ett stort sjuhelvetes julbord till Kester. (våran katt heter så, och alla tror att man ropar Krister när han ska in! *asg*) Äsch, sånt är livet. Så länge han inte drar in djuren så är jag glad.
Det värsta var efter en 40-års fest i höstas......Vi rumlade in på natten och L var så plakat att han drog sig ner i källaren. Då kommer Kester in med en mus!!! Som lever!!!!! Men JAG, Pernilla, lyckades få bort katten. Leta reda på musen mellan alla skor och sen få ut den. Jag fick putta den i rumpan med en sko så att den kom över tröskeln. Men mitt hjärta slog i 180...........
Nu ska jag stoppa in en maskin med tvätt medans jag funderar på träningen.
